JORDBÄVNING

hej alla oroliga föräldrar och släktingar, nu vet vi vad jorbävning innebär.
Efter 8 månader med enstaka jordskalv var det i lördags morse dags för oss att uppleva en riktig jordbävning med epicentrum i prefekturen norr om oss. Kvällen innan hade vi varit på fest hos japanerna och vi vaknade vid halv niotiden av det stora skalvet, så vi var inte så pigga, men väcks man på det sättet så skärps sinnena ganska snabbt. Hittils rapporteras det om nio döda, 40 saknade och runt 20 pers är begravda under en byggnad som fallit, man vet inte ifall de lever eller inte. VI är iaf okej, och det är därför vi skriver! Vi täckte huvuden och klarade oss utan en skråma.

Vad ska man göra då? Många instruktioner har vi hunnit få under vår tid här. Gömma sig under en stadig möbel. Skydda huvudet. Öppna dörrar. Men stanna inomhus. Vi låg alla kvar i våra sängar och bara väntade på att det skulle passera… Maja fick en kudde tryckt över ansiktet då Jacobo hjältemodigt försökte skydda henne mot en tavla som möjligtvis skulle kunna falla ner.

Efter några skakningar brukar det vanligtvis gå över, men den här gången växte sig skakningarna större och övergick till att slå svajande fram och tillbaka. Med kudden tryck mot ansiktet funderade M på om hon skulle behöva falla 8 våningar denna morgon. Men så blev det inte. Det gick över utan att några som helst brak inom hörhåll. Och tavlan hängde kvar över sängen. Under förmiddagen kom efterskalven tätt för att sen tunnas ut och avslutas med ett rejält skalv vid midnatt samma dag.
Det sista skalvet var nästan värst av dem alla, eftersom man först då insåg att man faktiskt kan dö av jordbävningar, då vi alla var ute på stan i situationer där fallande föremål eller annat kan innebära slutet… annars är det faktiskt rätt så hemskt, men sant, att vissa jordbävningar är rätt så underhållande, så länge de håller dig inom nedre skalan och mest blir som en bergochdalbana i sängen...

Under lördag var Japan i fullgång med rutinkontroller. Bland annat kontrollerades stadens alla hissar. Tågrälsarna kontrollerades vilket hindrade tågen att följa tidtabellen, så även om vi tre inte påverkades värst mycket innebar det några ändringar i Renee's planer när hon åkte från Sendai tillbaka till Tokyo. Några glasrutor hade spruckit och glassplitter hamnat på trottoaren så att de behövt spärra av...

för att lyfta fram en rolig sida av jordbävningen kan vi berätta att en av våra kompisar som bor på första våningen också vaknade av skalvet. han fick panik då han bodde längst ner för att om huset rasat hade han ju blivit mos. han tog en väska och lyckades ta sig fram till fönstret (en bedrift då det skakade väldigt mycket) han fick upp fönstret och hoppade naken ut på gräsmattan utanför. när allt lugnat ner sig lite insåg han att hans nycklar givetvis var kvar i lägenheten och att han var utelåst! tillsist såg någon korean honom och slängde skrattandes ut ett par kallingar och nycklar!


/de tre