Big in Japan

JORDBÄVNING

2008-06-16T17:06:00.004+09:00

hej alla oroliga föräldrar och släktingar, nu vet vi vad jorbävning innebär.
Efter 8 månader med enstaka jordskalv var det i lördags morse dags för oss att uppleva en riktig jordbävning med epicentrum i prefekturen norr om oss. Kvällen innan hade vi varit på fest hos japanerna och vi vaknade vid halv niotiden av det stora skalvet, så vi var inte så pigga, men väcks man på det sättet så skärps sinnena ganska snabbt. Hittils rapporteras det om nio döda, 40 saknade och runt 20 pers är begravda under en byggnad som fallit, man vet inte ifall de lever eller inte. VI är iaf okej, och det är därför vi skriver! Vi täckte huvuden och klarade oss utan en skråma.

Vad ska man göra då? Många instruktioner har vi hunnit få under vår tid här. Gömma sig under en stadig möbel. Skydda huvudet. Öppna dörrar. Men stanna inomhus. Vi låg alla kvar i våra sängar och bara väntade på att det skulle passera… Maja fick en kudde tryckt över ansiktet då Jacobo hjältemodigt försökte skydda henne mot en tavla som möjligtvis skulle kunna falla ner.

Efter några skakningar brukar det vanligtvis gå över, men den här gången växte sig skakningarna större och övergick till att slå svajande fram och tillbaka. Med kudden tryck mot ansiktet funderade M på om hon skulle behöva falla 8 våningar denna morgon. Men så blev det inte. Det gick över utan att några som helst brak inom hörhåll. Och tavlan hängde kvar över sängen. Under förmiddagen kom efterskalven tätt för att sen tunnas ut och avslutas med ett rejält skalv vid midnatt samma dag.
Det sista skalvet var nästan värst av dem alla, eftersom man först då insåg att man faktiskt kan dö av jordbävningar, då vi alla var ute på stan i situationer där fallande föremål eller annat kan innebära slutet… annars är det faktiskt rätt så hemskt, men sant, att vissa jordbävningar är rätt så underhållande, så länge de håller dig inom nedre skalan och mest blir som en bergochdalbana i sängen...

Under lördag var Japan i fullgång med rutinkontroller. Bland annat kontrollerades stadens alla hissar. Tågrälsarna kontrollerades vilket hindrade tågen att följa tidtabellen, så även om vi tre inte påverkades värst mycket innebar det några ändringar i Renee's planer när hon åkte från Sendai tillbaka till Tokyo. Några glasrutor hade spruckit och glassplitter hamnat på trottoaren så att de behövt spärra av...

för att lyfta fram en rolig sida av jordbävningen kan vi berätta att en av våra kompisar som bor på första våningen också vaknade av skalvet. han fick panik då han bodde längst ner för att om huset rasat hade han ju blivit mos. han tog en väska och lyckades ta sig fram till fönstret (en bedrift då det skakade väldigt mycket) han fick upp fönstret och hoppade naken ut på gräsmattan utanför. när allt lugnat ner sig lite insåg han att hans nycklar givetvis var kvar i lägenheten och att han var utelåst! tillsist såg någon korean honom och slängde skrattandes ut ett par kallingar och nycklar!

/de tre

Bland Johnny Depp och Musse Pigg

2008-05-27T13:38:00.009+09:00

Så för att ytterliggare fira att Ulrika fyllde 26 åkte vi till Tokyo denna helgen igen. På fredagen mötte U och P upp med favoriten Renee för att sedan åka in till Shibuya och gå på klubben Womb. Där mötte vi även franska vännen Yann som vi känner från Sendai, men som flyttat till Tokyo för att jobba slavjobb på Canon. Klubben var packad och då Japan är väldigt fuktigt på somrarna så klibbade sig kläderna både inne som ute.

På lördagen väcktes vi av ett telefonsamtal från en alltför ivrig Renee som ville åka iväg och äta lunch. Så vi begav oss till Ginza (lyxdistrikt i Tokyo) för lite god MUJI-lunch med efterföljande shopping. Efter detta bar det av till Roppongi för ytterligare shoppande och sedan avslut med underbar mat och gott vin på en fin restaurang i Tokyo Midtown. Där mötte vi även upp Maja (som pga hektiskt grupparbete var tvungen att minska ner sin tid i Tokyo) för en sista drink innan vi åkte hem och preparerade inför nästa fullspäckade dag: DISNEY!

Vi hade tänkt åka ut till Dinseyland tidigt, tidigt, för att undvika folkmassorna och vara säkra på att få biljetter, men då kvällen innan blev lite längre än väntat sköt vi upp det några timmar. Detta visade sig vara ett smart drag, då det på morgonen ösregnade utan dess like, bara för att sedan runt 9-tiden lätta upp och vid 12-tiden när vi kom till Disney var det riktigt stabilt, om än molnigt. Det blev en perfekt dag för Dinseyland, då de flesta andra söndagsbesökarna säkert blev avskräckta av morgonens regn. Vi hade inga större problem med köer eller den för P väntade värmechocken med för mycket folk, utan kunde njuta av en fin dag med besök i Mimmis hus, Pirates of the Carribean-åk, Splash Mountain och Disney-parad på kvällen. Ulrika njöt i fulla drag av sin nyfunna kärlek till Disney och firade med köp av Mimmi-öron. P och M kanske hade velat haft lite häftigare åk, men nöjde sig fullgott med en massa smaskiga snacks, läskiga spökhus och simulatorer där en jättehund nös rakt in i publiken (!)

Ulrika = Mimmi

Splash Mountain

Gänget

Allt som allt, en toppen-helg, även om nattbussen hem på söndag kväll sög musten ur oss...

Love från de tre

Majas & Jacobos OKINAWA weekend

2008-05-22T15:34:00.016+09:00

Ända sedan Karate Kid 2 visades på svt, så har Okinawa varit bilden av ett paradis i mitt huvud. Så förväntningarna var höga. Och jag blev inte besviken. Visst känner man av spåren av de 30000 amerikanska soldater som lever på ön med sina familjer. Men inte överallt. De norra delarna av huvudön är fri från militäranläggningar, stora hotellanläggningar, och faktiskt fri från turistmassor med.

Invånarna verkar trivas med sitt avslappnade öliv. Och jag vill flytta dit! Vi träffade en krukmakare som flyttat ut till landsbygden för att krukmaka och odla papaya. Här posar han med sin version av "Shisa" -Ett heligt djur som alltid syns i par på hustak oh portar. De skyddar människor mot fara.

Vulkaniska berg och fina vita stränder och kristallklart vatten. Den planerade snorklingen blev aldrig av, det var så mycket att se över ytan som tog vår tid. Vattnet var dessutom lite för kallt fortfarande.

Norra spetsen på Okinawa hontou.

Ulrika 26!

2008-05-22T14:57:00.005+09:00

Nu skriver jag för att berätta om min födelsedag samtidigt som jag äter upp resterna av tårtan till frukost...! Bakom mig hänger en fin bild som min fina vän fredrik gjort av mig i min guldjacka!

Kl 10 på morgonen vaknade jag av att klar sång utanför min dörr. Med sömndruckna ögon släpade jag mig upp o möttes av nallepuh cupcakes med isatta färggranna ljus.

Vilken trevlig start! VI gjorde kaffe o jag öppnade presenter, både hemmifrån som kommit på posten o paket från Maja o Pernilla! Vi tog en lång frukost, Maja fick dock lov att rusha iväg till skolan, o efter lite plugg gick jag o pernilla tunnelbanan o begav oss iväg till "the Mall" utanför Sendai. (Nej, det är inget skämt, det heter faktiskt så) I the Mall version 2 (ja, det heter så med) gick vi på bio. M o P har varit där förut men för mig är det premiär. Var helt omöjligt att beställa popcorn som bara var salta, så vi köpte ostpopcorn istället. Var väl rätt okej det med!

Filmen följdes av en tur i underklädesaffärerna på stan, o jag upptäckte till min stora glädje att i japan är jag en 75D! Ha! älskar japan. För pernilla däremot blev det ingen shopping då det envisa butiksbiträdet ville trycka på henne ett par minitrosor också. Japaner... Vi blev uppmötta av Maja o jag fick även en personlig födelsedagshälsning av Jacobo via telefon!

Pizza stod på schemat, o en pizzza o en flaska rödvin senare åkte vi smått mosiga hem till International House. Pernilla som man kan lita på i alla lägen hade inte bara snott ihop EN tårta utan även TVÅ!

Två svenskar vi känner här, Olle o Roger kom förbi o hjälpt oss äta upp dem.

Det hade blivit sent o efter en trevlig dag skiljdes vi åt. Då hände något mycket oväntat! Min vän Jonas ringde från Sverige på min mobil! Var så roligt men konstigt att höra en bekant röst så i telefon. Jag blev halvt stum o visste itne rikgit vad jag skulle säga! (Händer inte ofta...) Jättekul iaf.

Helgens plan är att fortsätta firandet i Tokyo med Reene. Planen är nu att på fredag gå till Womb, (klubben som tjejen i filmen "Babel" går till) o sen att gå på Tokyo Disneyland! Då jag aldrig varit på något Disneyland så ska detta bli jättekul! Kanske får det mig även att inet känna mig svingammal o för en dag få låtsas att jag är 13 igen...?

Ytterligare ett tack till alla som förgyllt min dag!

Kramar från
Ulrika 26!

Det bästa havet erbjuder!

2008-05-12T03:18:00.004+09:00

Eftersom vi gjorde sådant strålande intryck sist på vår kära Hiroko-san så blev vi inbjudna på middag!!

Igår var Hiroko o hennes familj o den tyska killen Martin ute vid havet o plockade snäckor. Idag kokades dom små liven i vin o vi fick även smaka andra japanska delikatesser. På menyn var bla ngt maskliknande slemmigt djur som bodde i vass o ngt rött om möjligt ännu mer slemmigt djur som smakade saltvattengele. Pernilla åt glatt, Ulrika o Maja var lite skeptiska, men musslorna var finfina var vi överens om. Det kom även in stora fat med sashimi, guacumole, oliver i mängder o baguetter! Mums!

Barnen hade kiosk som man fick gå o beställa sötsaker ifrån. Då vår japanska är ganska.... bristande... var det en överraskning vid varje beställning att se vad man lyckades beställa!

Det var en trevlig tillställning o även en finsk tjej, Marika, var medbjuden.

Ja, vi lever!

2008-05-07T10:56:00.008+09:00

Länge sedan vi skrev något här och det har kommit diverse krav på uppdatering, men vi har tyvärr inte riktigt lyssnat på det örat. Nu är det kanske ändå dags för en kort sammanfattning av de senaste månaderna:

Resan beskriven nedan gick bra, med några små förändringar i rutten här och där. Det var otroligt kul att få träffa Malin igen och vi hade fyra jättefina veckor. Tack för att du kom och hälsade på, vi saknar dig och ser fram emot att se dig i höst!

i Nagasaki

vid Miyajima

Efter Malin kom föräldrar som också de fick se varierade delar av Japan. Ulrika hade besök av mamma Brita och gudmor Ingrid och resrutten gick: Tokyo-Hakone (kurort) -Kyoto-Sendai, samma som för Pernilla med Elin och Ronald. Maja tillsammans med mamma Ann-Marie tog en alternativ rutt med Tokyo-Kyoto-?-Sendai.

mammor i Tokyo

Ps pappa i Kyoto

Tillbaka till verkligheten kastade vi oss (inte riktigt) in i skolarbetet. Maja gick med i China Studio, ett projekt som handlar om en gammal huvudstad i Kina, Luoyang, där man nu håller på med utgrävningar och behöver en plan för hur staden ska se ut efter man hittat vad man nu hittar där nere i de gamla historiska lagren. Denna kurs innebar att Maja i mitten av april åkte med kurskamrater från Tohoku till Kina och besökte både Luoyang och Beijing. Här träffade de kinesiska studenter som också jobbar med projektet, som senare kommer besöka Tohoku university. Mellan besök till platsen och analyser av Luoyang, blev det en del sightseeing och mycket god mat.

gruppen

Longmen-grottor muren

Pernilla och Ulrika har istället börjat på egna projekt i Sendai. Då vi tidigare faktiskt inte gjort något projekt i Japan, tyckte P och U att det var dags att försöka sig på något i en Japansk kontext. Ulrika, vars inriktning här i Japan och möjligtvis sen även på Chalmers, är på publika byggnader ritar ett onsen, ett japanskt traditionellt spa. På riktiga onsen med logi kan man checka in, ta på sig sin yukata (tunn morgonrock) och sedan låta sig passas upp med mat på rummet mellan sessionerna i rykande heta källbad. Att bada på ett onsen innebär en viss ritual där man tvättar sig både fysiskt och andligt. Det är en chans att släppa dagliga bekymmer och slappna av. De erbjuder ofta även andra typer av spa-behandlingar såsom massage, aromaterapi eller sandbad, som Ulrika och Malin provade i Beppu. Då låter man sig läggas ner i ett "sandbad" varpå personalen börjar täcka ens kropp med uppvärmd, vulkanisk, sand. Ett annat är lerbad, då naturliga lerkällor används. För att få klassas som ett onsen måste man i sitt källvatten ha ett visst minsta antal mineraler och vitaminer, som alltså ska göra vattnet rengörande och välgörande. Om det nu är ungdomens källa, ja... japanerna lever ju länge och så här många peppade, sunda, äldre damer som badar nakna och har vi nog aldrig sett nån annanstans.

Pernilla ritar ett day care center för barn och äldre i kombination. I Japan är de här typen av centers ett nytt projekt som går ut på att dels försöka aktivera den åldrande befolkningen med meningsfullt socialt utbyte samt utnyttja arbetskraft då både äldrevården och barnomsorgen kräver resurser som Japan inte är van vid. Traditionellt har kvinnor stannat hemma och sett till barnen innan skolålder, men också passat upp på åldrande släktmedlemmar. Idag är det fler och fler kvinnor som istället ger sig ut i arbetslivet och som inte längre är beredda att bara ge upp det när de får barn. Det blir även allt vanligare att de söner (och därmed sönernas hustrur) som traditionellt får ansvaret att se efter sina föräldrar och deras egendom avsäger sig detta. Japan har ingen utvecklad äldevård och har ökande problem med var man ska göra av en allt mer åldrande befolkning. Många väljer att nu istället sätta sina gamla föräldrar på ålderdomshem (likt den västerländska attityden mot äldre, gömma och glömma). Detta är dock kostsamt, eftersom de flesta hem är privata och därmed en utgift som familjerna inte klarar av.

Annars har U och P hängt en del med utbytesstudenterna och för två helger sedan var det homestay. U anmälde sig för att få komma hem och sova hos en japansk familj och efter lite strul och velande blev det av. Familjen bjöd även in U att ta med vänner, så P fick följa med. Först kom Hiroko med sin son till vårt International House och hämtade upp. Hemma hos familjen bjöds det på en liten lätt lunch, där vi fick träffa en tysk kille, Martin, som gör sin militärtjänst som civiltjänst på ett kindergarten här i Sendai. Sedan bar det av till Matsushima (stället med träd på öar som vi tidigare varit vid och som är en av de tre mest sceniska platserna i Japan) för att kolla på körsbärsträd. Vädret var lite rått, så det blev inte så långvarig naturåskådning. Då var det desto skönare att nästa stopp var ett publikt onsen, där vi för 500 yen fick plaska omkring i härliga utomhusbad, vilket bara blev mysigare då det regnade. Efter detta var det sushi-middag hemma hos familjen igen. Under hela dagen var det förutom Hirokos familj med man+två barn och Martin, även Hirokos vän Mandarina och hennes två döttrar som följde med. Så hela gruppen njöt av "casual sushi", där man plockar lite som man vill och gör sina egna "sushipaket" (läs wraps och inte rullar, lite som tacos kanske när man tänker efter...) som man sedan stoppar i sig tills man inte orkar resa sig ur stolen. U, P och Martin sov över för att sedan nästa dag åka iväg på en gemensam grillning för alla familjer och studenter som deltagit i homestay-programmet under helgen. Till grillningen kom den andra tysk, Max, som även han jobbar på Martins kindergarten. Det blev en heldag i solen med lekande barn, en massa mat och lite småberusade japanska män som grillade nonstop. U och P hade inga problem med att gå runt och äta det mesta, även om P mest fastnade för de marshmallows som barnen grillade på chopsticks.

Jaha, ja det var de stora händelserna i korta drag, vi återkommer snart, promise!

love från de tre

iväg på äventyr

2008-02-21T17:46:00.002+09:00

Nu på lördag åker vi ut på storresan. En kort men intensiv redogörelse:

Vi börjar med att flyga till Fukuoka (på södra ön), där vi möter upp Malin som flugit in från Sverige. Därifrån arbetar vi sedan oss mot Nagasaki, sen uppåt igen, förbi Hiroshima, ön Shikoku, Hyogo Prefekturen (med en massa arkitektur) -där vi möter upp med Emelie som studerar i Taiwan och som ska på studieresa med sin klass -.
Fortsätter vi runt där i området till Kobe, Osaka och Nara. Upp i bergen till ett buddisttempel för att sova med munkarna, sen tillbaka norrut mot Gifu och sist Kanazawa på östkusten.

Efter detta tar vi nattbussen till Tokyo och anländer precis innan Maja och Ulrikas mammor samt sällskap kommer. I Tokyo blir det diverse sightseeing, samt uppslutning med ytterligare en svensk tjej från klassen hemma. Pernillas föräldrar kommer några dagar senare, samtidigt som Malin åker hem igen. Med respektive föräldrar åker vi sen på olika håll och visar de Japan. Då blir det även Kyoto, som vi skippar i första vändan. Föräldrarna ska även få se Sendai, trots att det egentligen kanske inte är så mycket att se här. Efter alla åkt hem är det tillbaka till arbetet med boken och start på ett nytt läsår här i Japan.

Reseberättelse kanske uppdateras efter hand, beroende på tillgång till internet.

Till nästa gång!

We'll be back.

Love från de jet set:ande tre!

födelsedagsfirande på distans

2008-01-30T20:11:00.000+09:00

I måndags fyllde Tobias år och vi passade på att fira honom samt Anders och Emmie (alla klasskamrater hemma på Chalmers) som också fyllde år i dagarna. Vi har länge suktat efter en tårta, så Pernilla och Ulrika bakade en riktig svensk gräddtårta med sockerkaksgrund, mosad banan, blåbärssylt, jordgubbar, kiwi och grädde. Mums mums! Maja kom precis och hann njuta när tårtan var klar. Vi fick även besök av Tony som provsmakade och godkände mästerverket. Ännu en gång, grattis Tobbe, Anders & Emmie!

Ulrika skär sockerkakan

Huvudråvarorna

Pernilla spritsar på

resultatet

helgen som gick... fortare än väntat eller önskat...

2008-01-30T19:36:00.000+09:00

Vi tog något av en långhelg för att vara Japan och unnade oss lite extra nöjen för en gångs skull. Först åkte Maja och Pernilla på upptäcktsfärd i Sendai och upptäckte "the MALL" som de fyndiga Japanerna valt att kalla sitt stora shoppingcenter söder om stan. Där inhandlades lite diverse produkter vi var i behov av samt en hårfärg av Pernilla, som tänkte att nu var det dags att försöka jämna ut färgen i hennes tre-färgade hår. Denna visade sig senare såklart vara blekande à la japanesisk stil (då det ju egentligen inte är någon mening med att sälja mörka färger) trots att kvinnan på L'oreal paketet var både västerlänning och fint gyllenbrun/mellanblond. På mallet har de även en stor biograf som var målet för dagen. M & P gick och såg Sweeney Todd - the demon barber of fleet street, en riktig höjdare som bjöd på förstklassig underhållning i en halvtom biografsalong med efterlängtade popcorn tryggt i knäet.

Lördagen bjöd på en riktig utflykt till närliggande prefekturen Yamagata och staden med samma namn. Resan dit från stationen i Sendai tar ungefär 50 min. I Yamagata hämtade vi sen upp av våran norska väninna Nora som tillsammans med en professor och hans vänliga icke-engelsktalande kompanjon tog oss till den lilla stan Kahoku. Där fick vi besöka ett underbart nybyggt community center. Här fanns det day care om mammor som är i stan för att handla vill droppa av ungarna ett tag. Stämningen var jättehärlig. Snön vräkte ner och gav barnen ett ypperligt tillfälle till snöbollskrig.

Därefter bjöds vi på lunch på en soba-restaurang, gråa tunna nudlar- mycket mer aptitligt än det låter.

utanför restaurangen

Efter lunch bar det av till ett museum i ett gammalt farmhouse som odlade safflower, regionens stora exportvara förr. Denna blomma användes för att färga tyger och ger en härlig orange som beroende på hur många gånger man färgar kan tom ge röda nyanser. Farmhouset var ett typiskt japanskt, där ett storage house och ett bostadshus visades upp. Snön gav härliga scener.

På eftermiddagen deltog vi tillsammans med Nora i en liten paneldebatt om hur man ska kunna vitalisera små lokala städer. Debatten höll hus i det fina community center vi besökt tidigare. Kahoku har runt 25 000 invånare och idag är deras största industrier frukt, ris och inomhustofflor. Vi fick presentera våra upplevelser av liknande små samhällen och olika projekt som gjorts för att ge liv åt städerna. Maja pratade om Koppom och Arvika. Pernilla pratade om Hunnebostrand och Sotenäs. Ulrika berättade om Borlänge. Publiken bestod mest av high school tjejer som ville träna sin engelska eller som var intresserade av att läsa på det universitet i Yamagata City som Nora läser vid. Det var även en liten grupp längst bak som bestod av gubbar, eller förlåt, herrar, som är med i nån slags grupp som diskuterar och verkar för en framtida utveckling av Kahoku. Innan debatten var det en barnkör som sjöng.

Efter debatten var high school tjejerna pigga på att prata.

Efter denna fullspäckade dag begav vi oss tillbaka till Yamagata City. där fikade vi först på ett ombyggt café som tidigare var storage house.

Sen gick vi för att äta middag och fira den förkylda Petra som fyllde år. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge eftersom sista bussen tillbaka till Sendai gick 21.50...

japsisar

Menmen, mer firande i helgen, då vi för första gången på länge tänker bege oss ut i Sendai-natten med några av de andra utbytesstudenterna här...

love från de tre i snön

Lyckan har nått Sendai!

2008-01-21T18:42:00.001+09:00

Idag kom det. Paketet. En stor kluns i Ulrikas annars så tomma brevlåda. Ett helt härligt paket, fyllt med lösgodis och Marabouchoklad, skickat från Marlena i Stockholm. Guuuuuud va efterlängtat och härligt. TACK!!!
Vi hade en öppningsceremoni, öppnade paketet sakta och med suktande ögon såg vi den fulla påsen med colanappar och choklad.... Vilken fröjd!
Vi har nu krängt i oss så vi mår illa alla tre, och börjat diskutera hur vi ska göra för att det här inte ska gå åt så fort. Varken Ulrika eller Pernilla är kända för att vara särskilt behärskade när det kommer till godis, och det här ska ju räcka ända till augusti. Det har pratats om att köpa hänglås och kassaskrin. Blir nog en tripp till centrum imorogn....

Skolarbete, kameror och lite annat,

2008-01-13T00:12:00.000+09:00

Nu är vi just hemkomna efter en trevlig middag med två andra skandinaviska tjejer som också är arkitektutbytesstudenter. Väldigt roligt för oss att få träffa några som man kan prata med ganska obehindrat på svenska och som man kan utbyta olika erfarenheter med.

I Sendai är det tradition att tre dagar efter nyår är reor på stan, och vi var givetvis framme och fyndade! Pernilla och Ulrika slog till på varsin digital systemkamera, och Ulrika som blev av med sin kamera i Tokyo innan vi åkte till USA köpte även en fin kompaktkamera! Mycket nöjda är vi.

Även skolan har dragit igång igen. Nu ska vi göra ett grupparbete tillsammans om japansk arkitektur. Både historisk och nutida. Resultatet ska bli en häftad bok som vi kan trycka på skolan. Givetvis hoppas vi att många av er kommer bläddra i den när vi kommer hem! Stämningen på skolan är väldigt konstig nu. Tidigare har det varit massa aktiviteter på gång, japaner överallt som sitter vid datorer, springer runt vid scannern, kopieringsmaskinerna, springer mellan våningarna och bygger modeller så materialet yr. Nu, så har våra klasskamrater jobbsökartid. De sitter hemma och jobbar på sina portföljer samt ringer runt till arkitektkontor och söker jobb inför nästa år då de är färdiga. Känslan är ungefär som om skolan skulle ha förlorat sin puls. Dock, så kommer det nog igång igen efter lovet. Det måste ju även tilläggas att det inte bara är tomt utan även lite skönt att det är mer stillsamt...

Annars lägger vi ner mycket tid på att planera en resa i Japan som vi har planerat till lovet. Och till våra föräldrar... Håll ut, vi jobbar på att göra resplaner för era besök också!

Love!

Tokyo, you got the rythm in you

2008-01-12T13:33:00.000+09:00

Nyår firades i Tokyo! Ulrika och Pernilla åkte ner till metropolen och mötte upp en influgen Fredrik Metso som var så snäll och kom som förste besökare till oss här borta. Detta supergäng flängde omkring i Tokyo i nån dag, kollade runt i Yokohama, samt utforskade Omotesando lite närmare med en liten arkitekturkarta som Fredrik fått med sig. På nyårsafton fick vi även tillskott av en australiensare, Andre, som vi träffat i Detroit.

Yokohama

På kvällen sammanstrålade alla (Maja, Jacobo, Jacobos room mates Andres & Abel, Pernilla, Ulrika, Fredrik och Andre) i Shibuya för att först äta middag på en all-you-can-drink restaurang, där man i princip betalar per timme som man sitter och beställer in så mycket att dricka man vill.

Fred, U & P

Under detta drickande tar servisen även in mat i en jämn ström. Denna typ av restauranger är ganska vanliga och uppskattade speciellt av gäng med kollegor som går efter jobbet för att supa sig eller varandra fulla... Eller västerlänningar, som är snåla och tycker att de japanska drinkarna är för svaga, så det är lika bra att dricka fler men betala ett fast pris (denna kväll 3000 yen för drygt två timmar, dvs, ungefär 180 SEK)... Oavsett, trevligt är det!

M, Jacobo & Abel

Efter detta gick vi över gatan till målet för kvällen: en klubb på översta våningen i ett höghus. Där bjöds det på nyårsfest, men inte förrän efter vi stått i kö och nästan missat tolvslaget. Det var packat med folk, mest västerlänningar, men även några japanska tjejer. Fredrik gjorde ett försök där på en 34-årig söt liten japanska, men fick till svar att hon inte kysser på första kvällen. Vi struntade i sista sekund att stanna kvar på klubben för att genom de enorma glasrutorna beskåda den första soluppgången 2008 och begav oss istället hem.

Efter bara några timmars sömn, åkte Ulrika, Pernilla, Fredrik och Andre med Shinkansen upp till Sendai. Nyår firas med familjen i Japan och på nyårsdagen går man till shrines eller tempel för att önska sig lycka det nya året som kommer. Vi fick hjälp av klasskamraten Roma och hans flickvän som tog med oss och visade hur det går till.

Hachiman shrine

Efter det spenderades några lugna dagar i Sendai, bland annat med en utflykt till Matsushima, där Ulrika tidigare varit med Maja, för att beskåda en av de tre vackraste platserna i Japan. En tur upp i den massiva vita staty som står och vakar över Sendai uppe på ett berg blev det också, innan Fredrik åkte tillbaka till Tokyo för att flyga hem till Sverige igen.

Tack Fredrik för ditt besök! Vi saknar dig redan!

Love

endast tomten är vaken

2008-01-12T12:38:00.000+09:00

Så, länge sedan vi gjorde en uppdatering här, men nu är det väl på tiden att vi rapporterar om de gånga helgerna. Efter en vecka när vi alla låg hemma och snörvlade, åkte Maja till Tokyo helgen innan jul för att fira med Jacobo och hans familj/släkt. Jacobos föräldrar bor utanför Tokyo och för Maja innebar julen en chans att verkligen vila upp sig. Att hans föräldrar båda jobbar inom medicin är inte det heller fy skam, då det visade sig att Maja hade fått en infektion i bihålorna. Efter en kur med antibiotika och mycket sömn och mat, lyckades Maja iaf friskna till i tid för att njuta av ett Onsen (traditionellt Japanskt kurbad) med Jacobo i några dagar.

På onsen

helig bro

Pernilla och Ulrika drog igång projekt "jul i Sendai" och fixade faktiskt till en riktigt trevlig liten högtid. Mycket tack vare julpaketen hemifrån, som försåg oss med bland annat glöggkryddor som gjorde att julen infann sig rätt så snabbt. I Sendai är det tradition med en ljusfestival, som U och P råkade snubbla på på väg in till stan en kväll. Att gå runt och se japaner i rudolfdräkter och småflickor i tomteluvor som cheerar, bidrog även det till den så hett efterlängtade "julstämningen"

På julafton fixade vi för fullt, satte upp juldekorationer och möblerad om Ulrikas rum för att det skulle kunna alternera som vardagsrum. Man kunde inte trott det innan, men julen kom till International house! Mycket tack vare den julduk som mamma Elin skickat, verkligen en räddning!

Ulrika fixar

Julafton (som i Japan firas med flick-/pojkvän eller vänner) bjöd därefter på en fika med våran vän Daiki, som varit ett år på KTH, på ett trevligt café med live musik.

Ulrika & Daikichan

Efter det skyndades det hem för att starta med matlagningen. Alla ingredienser för köttbullar lyckades införskaffas och tom något som med all rätt förtjänar att kallas prinskorvar fanns i mataffären. Så med detta som en bra grund, plus lite finfin lax, sparris, broccoli, potatis och brunsås, samt en inte så god julskinka, blev julbordet ett faktum. Med nerladdad Kalle Anka och Karl-Bertil Johnsson på datorn, firades en svensk jul i sällskap av Roger (student från Lund).

VI fick även besök av Olle (även han Lund-student) med hans japanska flickvän Asuka. Sällskapet fick prova på en Philadelphatårta, som tillsammans med en enorm mängd godis (inklusive egentillverkad knäck) utgjorde efterrätten. Det bjöds även på underhållning i form av knåp och knep med att göra en liten tomte, vilket (kanske främst tårtan) uppskattades mycket av japanskan i gänget.

Julpyssel

Efter julafton lagt sig, tog Ulrika och Pernilla en vecka av enbart degande och fortsatt ätande nere i Ulrikas rum. Tack tjejerna för Alladdin-asken, den åts upp fortare än vi hann säga annandan...

Love

äpplet gör en sällan besviken

2007-12-19T22:31:00.000+09:00

efter workshopen i Detroit passade som sagt det japanska laget på och ta en semester i New York också. Förkylningen som legat och ruvat under ytan blommade upp hos oss alla till slut, men det hindrade inte allt för mycket av sightseeingen! Vi bodde på ett hostel på 88th street, där man fick klättra längst upp för sluttande trappor för att komma till vårat delade, helt ok, rum. Vi lyckades få tag i boende som inte kostade multum men som ändå var relativt lättåtkomligt med subway etc. Så, med prisnivån hörde ju även dess invånare... Här är ett urval: En svensk kille som ska spela dragspel genom USA för att han ville ha ombyte från Lund och som socialt våldtog oss och kastade sig på oss så fort vi visade oss nere i gemensamma "loungen". En kille som jobbar för sitt uppehälle på hostelet som hängde runt där dag och natt, konstant. En sur receptionist som tyckte att det var Pernillas fel att de två datorer som förvarades i ett safe bakom disken var så tunga och som fräste: "nu får det vara slut med det här" när datorerna skulle lyftas (sittandes halvtaskigt på en kontorsstol) in tillbaka i safet efter användning en dag. människor... däremot hade vi kök, TV och bättre duschfaciliteter än hemma i Sendai, så det var ju inte fy skam!

Maja beundrar skyskrapa

under veckan vi var i storstaden besökte vi diverse museer, arkitekturobjekt av intresse, och annat turistigt som måste besökas när man är i New York. Dessutom hann vi med att åka med tåget till New Haven och besöka Yale för ytterligare arkitekturåskådning. Några slutsatser vi drog från vår resa var: MoMA är ett skämt, amerikanare uppskattar konst lika mycket som ett besök till supermarket, Guggenheim fasaden är hemlig och under reparering, men insidan är lika fin som det sägs. Dinosaurierna på Naturhistoriska museet är ofantligt stora. Ja, folk betalar faktiskt för att åka skridskor på Rockefellar center. Frihetsgudinnan är mindre än vad man kan tro och husen på Manhattan är högre än högst, det är som att gå runt i en organiserad, tät skog av skyskrapor. Tunnelbanan är asbillig och känslan lika ruffig som i filmerna. Amerikanska svarta män är vackra och jazzen är lika bra i Harlem som det sägs. Amerikanska hamburgare på diners smakar mums, kaffet är skit. Shoppingen är för mycket för att hantera, Maja kan inte fatta beslut när det gäller halsdukar eller sjalar (trots att de kostar 5 dollar). Ulrika kan inte heller fatta beslut och köper allt, tom en jacka i guld som hon gör succé i. Ellis Island har ett musee som helt klart är värt pengarna för båten ut dit och där vi lärde oss att venskar byggde landet (jaja, vi blev nationalistiska iaf). Utsikten från Empire State building är en turistfälla OCH vi har INTE köpte en enda I love NY- tröja!!!

så, ett besök snart igen. kanske med de äkta männen och barnen nån gång i framtiden. Då man väl får släpa sig upp i frihetsgudinnan också och själv betala för att skämma ut sig på skridskor framför turistkameror. Eller varför inte lägga ner dyrbar tid på en långsam promenad i Central Park och gå på en riktigt vacker, romantisk musikal på Broadway. Se ungarna riva ner de där dinosauriebenen på naturhistoriska eller åka kana ner ner för rampen som utgör Guggenheim. Så, klara med NY blir vi aldrig, men vem blir det?

Nu, tillbaka till verkligheten i Sendai, där julen gör intåg. Idag har vi ätit lussebullar (tack Ulrikas mamma!) och mandariner. På fredag åker Maja tillbaka till Tokyo för att fira med Jacobo och hans familj. Ulrika och Pernilla är oroliga över att inte hitta ingredienserna till köttbullar så att julen kan säkras. Annars planerar vi julmenyn för fullt. Håll tummarna för oss.

Från oss alla, till er alla, önskar vi en riktigt GOD JUL!

kramar från de tre

motor city

2007-12-19T08:23:00.000+09:00

Vi är nu äntligen hemkomna från staterna, trött på amerikaner och utskällda på planet av flygvärdinnorna för att vi ens gick på planet (som för övrigt var flera timmar försenat) förkylda som vi var (fortfarande är). Detroit var en upplevelse, vi blev alla förvånade över hur "fin" staden ändå är, hur gärna vi skulle vilja bo i ett övergivet hus eller i Mies van de Rohes Lafayette Park.

Tomt i Detroit

Workshopen höll främst till i Ann Arbor, en bit utanför Detroit, där University of Michigan ligger. Vi bodde hos hoststudenter av varierande kvalitet. Pernillas host var en katastrof, gjorde inga vänliga gester eller bjöd på sig för fem öre. Dessutom delade de grupp i workshopen och det gick knappast smärtfritt då amerikanskan visade sig vara inkapabel att samarbeta i grupp med de övriga fyra nationerna. Maja bodde hos en tjej från Nigeria som hade på gospelkanalen på högsta volym och trots att hon var hur fin och vänlig som helst var lite svår att jobba med i workshopen hon med. Ulrika drog vinstlotten och bodde hos favoriten Renee, helt fantastisk amerikanska som uppskattar skräpmat lika mycket som Ulrika, hehe. Vi sov alla över hos Renee några nätter när vi inte ville återvända till våra egna hem (beroende på distansen hem i Majas fall, eller isdrottningens närvaro i Pernillas fall). Renee och hennes underbara room mate Derek visade oss allt som är värt att veta om USA, i matväg och på YouTube... En sådan värme som hon bjöd på gjorde att vi alla grät en skvätt när vi åkte från Ann Arbor.

Renee och Ulrika

Själva workshopen var också den lite tumultartad, med tidigare nämnda samarbetssvårigheter, men även med bland annat en helt inkompetent australiensisk lärare som himlade med ögonen så fort en japan eller fransman försökte stappla sig fram på engelska. Ulrika hade problem med en arrogant, avskyvärd spanjor som inte drog sig för att ropa diverse obscena saker efter henne framför alla och som tillsammans med en amerikansk student ville köra över de andra i gruppen totalt. Projekten blev väl sådär, långt ifrån nöjda var alla i workshopen och speciellt fransmännen klagade högt på franska över hur dåligt arbetet gick, för att framförallt amerikanerna och australiensarna körde på utan hänsyn till att alla inte pratar engelska som första språk. Jaja, en upplevelse var det i alla fall och vi lärde oss ändå mer om problemet samt eventuella lösningar/diskussioner om krympande städer, tomma stadskärnor och socioekonomiska situationen i Detroit.

industribyggn. återanvänds
USA-romantik

Det som dock gjorde hela resan var det sociala, att få träffa människor som Renee, skapa nya kontakter i olika länder, festa i en tom industrilokal och uppleva ett "college house party". Det är nog framförallt det här vi bär med oss, medan vi förtränger grupparbetena...

house party

love

tokyo second time around

2007-11-26T07:23:00.000+09:00

innan avfärd till USA tog vi en sväng förbi Tokyo igen. Ulrika och Pernilla smög iväg lite och lät Maja och Jacobo få lite quality time med bland annat Jacobos föräldrar. här är en serie bilder på våran upptäcktsfärd.

Dagen började väl förberedd
Teater i Ginza
Jul i Roppongi Hills
Ueno Park
Ulrikas favoriter i parken
Tokyo i ett nötskal
Utsmyckning i tunnelbanan

en liten smakbit, mer att komma.

love

helt utan förvarning...

2007-11-21T16:51:00.000+09:00

är det nu dags att åka till USA i helgen!

Vi har jobbat intensivt, sovit lite och klagat mycket de senaste veckorna, men så kom den, dagen då vi hade final. förra torsdagen, efter nästan två dygn i skolan utan sömn, hade vi presentation av Detroitprojektet. gick blandat, lärarna pratade lite mindre japanska den här gången, men sa att i princip alla hade misslyckats med sina individuella projekt eftersom de inte gick ihop med gruppernas övriga projekt. menmen, japanerna firade ordentligt ändå medan vi gick hem och sov. sov halva fredagen.

Maja & Tomo arbetar hårt

modellbyggaren

Maja är tacksam

Hanachan poserar gladeligen

fredag kväll ordnade Roger (en annan svensk utbytesstudent) sittning där vi fick ställa upp och skämma ut oss inför japanerna genom att sjunga och härja, på riktigt svenskt maner.

helgen spenderades i övrigt med julhandlande och avslappning. välbehövligt båda två.

så, imorn åker vi till Tokyo för att på söndag flyga till Detroit. efter de två veckorna med workshop i Detroit blir det New York i en vecka för lite semester. skönt utan dess like, Ulrika och Pernilla ser dessutom fram emot att få komma bort lite från sina japsar (nissar även kallade) i grupperna och umgås med annat folk (helst trevliga spanjorer eller fransmän om Ulrika får bestämma).

love från de tre

föreläsning om sverige

2007-11-21T16:30:00.000+09:00

Maja och Ulrika har för ett par veckor sedan hållit en föreläsning om sverige. Mitt i värsta projektruschen tyckte givetvis japanerna var ett jättebra tillfälle att ta i akt! Vi var grymt nervösa, men sen när vi väl kom in i lokalen hade de söta små liven köpt in MASSOR med sushi, grillspett, ost, snacks vin och öl! jättefint. japanerna droppade in ca en timme försenat, såklart, men när vi väl körde igång var alla som tända ljus och lyssnade spänt när vi visade bilder bland annat från jakriborg, visby, globen, gripsholmsslott och ishotellet.

grymt lättade är vi att det är över och gick så bra!

hejdå så länge!
love!

i glada vänner sällskap (eller innan kameran dog)

2007-11-21T16:18:00.000+09:00

Pernillas kamera har varit död i några veckor, men mirakulöst återuppväckts, så här är lite gamla bilder från en välkomstmiddag som anordnades för alla utbytesstudenter förra månaden. mingel, mat och offentliga uppträdanden, kvällen var komplett:

fina som alltid

Roger & Olle (Lund)

Tony (Chicago) & Kay (Sydney)

några av oss svenska studenter

tokyo i hjartat

2007-11-04T23:16:00.000+09:00

halla alla dar hemma!!
nu sitter vi pa varsin tatamimatta hemma hos jacobo och skriver. helgen har spenderats i mangmiljonstaden tokyo!!! vi kom hit i fredags och blev uppmotta av jacobo och spanjackerna och medforda till forfest pa en restaurang och sedan vidare till en av tokyos storsta nattklubbar.

igar tog vi det lugnare an lugnast, men for att kompensera detta har vi shoppat som galningar idag! seccondhandalskare blir aldrig besvikna i japan. forutom om man forsoker hitta skor och ar vasterlanning... men ack, va vi har spenderat! men sa fina vi ar nu! vi ser ut som jattejapanskor.

vi borjade dagen i harajuku, en turistattraktion helt klart (fullt av vasterlanningar) som ar dar for att se pa folket samt handla handla handla. vi har nu sett de extrema japanska tonaringarna och upplevt folkmassorna som ett hav av svarta huvuden.

lite arkitektur har vi aven hunnit med att se. chanelbyggnaden och diorbyggnaden!!! sen tod's ritat av Toyo Ito. asch, vi tar en tripp hit igen och klammer in resten!

vi lyckades aven aka tunnelbanan helt sjalva runt och runt. i metron kan man se diverse varningsskyltar som demonstrerar japanernas tro pa att bilder ar bast for att beskriva forbud, tex att man ska akta sig annars dor man...

har finns allt.
se bara bilderna!

sa, en trevlig helg avslutad, imorn ar det tillbaks till sendan som galler...

love fran de tre

Sightseeing -Hitoshi Abe -arkitektur

2007-10-28T23:22:00.001+09:00

Hitoshi Abe är en viktig man i Sendais arkitekturkretsar. Han är en av Japans stora och har sitt kontor i Sendai. Han samarbetar med våra professorer i någon slags arkitektgrupp och tydligen söker sig många arkitektstudenter till Tohoku University just på grund av det. För att lära sig hans sätt att designa.

I lördags blev Ulrika och Maja bjudna på sightseeing av Hana-chan. 3 Hitoshi Abe projekt stod på schemat.

Ulrika och Kazuya Hanamura utanför Kanno museum of art

skolprojekt i detroit!

2007-10-16T15:23:00.000+09:00

nu, efter lite om och men, har vi alla tre startat med samma projekt! stadsplaneringsprojekt, kan man säga att det är men även ett ideprojekt som kan bli väldigt utopiskt, om vi får bestämma!

i många stora städer sker en befolkningsminskning. nu när stora industriföretag lägger ner sin produktion och eller flyttar den utomlands leder det till att stora ofta ganska centrala industriområden i städer står tomma och övergivna. staden blir mindre attraktiv och stadsinvånarna flyttar ut från städerna till förorter eller till andra städer. så är fallet i detroit, och det är dit vi nu vänder blicken i detta projekt.
frågan är: vad man kan göra med tomma ytor i centrala detroit och hur man kan behandla gamla tomma industribyggnader?

just nu är vi indelade i grupper, en svensk och tre japaner i varje grupp. i slutet av november, början av december åker vi till detroit och deltar i en internationell workshop tillsammans med studenter från usa, frankrike, spanien och australien. det ska bli jättekul hoppas vi alla!

nu är vi lite förfärade över japanernas arbetsstätt. de spenderar jättemycket tid i skolan, men det verkar inte som de får så mycket gjort... övernattningar sker redan i skolan. de har sina sovsäckar som de bäddar ut under skrivborden, vaknar och fortsätter jobba. deras skolkamrater verkar vara viktigare än familj och vänner. en svensk utbytesstudent vi pratade med idag berättade att när han kom till skolan i morse hittade han sin professor sovandes på skrivbordet i en sovsäck.

hittils har vi inte behövt övernatta i våra grupparbeten, men det kanske kommer.
nu är mer det stora problemet att kommunicera då japanerna inte är bra på engelska och vi är ännu sämre på japanska. de gör ett ljud när de tänker som låter ungefär "aaaaaaaaahhhhhhhaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaiiiiii!!!!!" och då tror man verklgien att de har förstått men de visar bara att de har förstått att man pratat färdigt meningen, inte att de faktiskt har förstått vad man sagt. dock är alla väldigt gulliga och försöker. det är ju tur.

lite om japan och japaner...

2007-10-16T14:41:00.001+09:00

på många vis är japan som ett vilket västerländskt land som helst. allteftersom nya situationer uppstår upptäcker man dock hur annorlunda många saker egentligen är. vänstertrafiken är bara början.

när det gäller att på enkla sätt kommunicera siffror blir det direkt kaos. att visar man tre fingrar och tro att det är universellt underförstått att man syftar på talet tre är bara att glömma. japanerna räknar inte upp på deras fingrar, som vi, utan ner. dom utgår från att inget finger är fem, visar man ett finger så menar man alltså fyra, (fem minus ett) visar man tre fingrar syftar en japan alltså på talet två! för att spä på förvirringen så vet vissa japaner hur vi räknar och försöker räkna som oss, så när dom visar så kan det antingen vara på deras sätt eller vårat. det är lite oklart.

på cyklar utan fotbroms hemma sitter bromsen länkad med bakhjulet på höger sida av styret. här är det naturligtvis placerat på vänster.
säger en japan "yes" till något kan det betyda "ja" eller så kan det betyda "nej" eller att dom inte förstått, eller så betyder det att dom inte vet men att dom bara vill visa att dom aktivt lyssnar.
går man på toa knackar man en gång i dörren. får man en knack tillbaka så betyder det att det är någon där inne. drar man i en låst dörr gäller samma regel. en knack tillbaka, för att visa att man uppmärksammat att någon väntar.

det är även många situationer som kan bli så bisarra. som stå i en hiss, se ut över ett hav med mörka skalper, och så börjar hissen prata helt frenetiskt på ett språk man inte förstår.
kösystem är väldigt speciellt här i japan. vi i sverige tror ju att vi är bra på att stå i köer av olika slag. glöm det. vi har inget att sätta emot japanernas köer. när man exempelvis går på bussen står dom och köar innan ens bussen kommit. strosar man på stan får man kryssa mellan olika kryptiska köer som man inte vet vad de leder till. stannar man upp kan man få en liten kösvans efter sig med japaner som tror man startat en kö till något viktigt som dom inte vill missa.

det är iaf tur att alla japaner vi hittils mött har varit väldigt hjälpsamma och tillmötesgående. när vi står med en stor karta och ser vilse ut kommer folk fram och frågar vart vi ska och sedan följer de oss dit vi ska för att vara säkra på att vi kommer rätt, även om det betyder att dom själva missar eller blir sena till det dom ska till.

fenomenet stöld verkar vara helt okänt för japaner. alla här i skolan lämnar sina datorer, plånböcker och dyrgripar hejvilt utan att ens tänka tanken att de ska bli snodda. det händer bara inte.
japanska familjer låser heller aldrig ytterdörren. men såklart varför skulle de göra det?
det finns ju inga tjuvar i det här landet. lite är det som ett gulligt lilleputtland.

ju mer vi tänker på det ju finare blir japanerna. så oskyldiga och oförstörda liktsom.

japsare is synonym for crazy

2007-10-08T13:25:00.000+09:00

Due too some requests made about writing the blog in English instead, we are now switching to the universal language which seems so hard for the Japanese to dare to speak.

Sunday, we attended a welcome party hosted by mainly Majas lab. Apparantely, there is a tradition in Sendai to go down to the river and have an out door party at the beginning of fall. They cooked miso-soup with a special potato that grows in this season with delicious grilled fish.

Ulrika & Shingo

The Japanese are really something else, ever so polite, but still crazy. After a couple of beers, they started throwing each other in the river (which looked really dangerous with the shallow water and big sharp rocks everywhere). As soon as one boy was thrown into the water, they started chasing after everyone (except for the foreign girls, of course).

Water fight

After the party, we went into town with two of the Japanese guys in Majas lab (one of who studied a year at KTH), looked at kimonos and had a cup of coffee.

Daiki, Ulrika & Maja

In the evening, we met up with the others again and went to a restaurant where they have an all-you-can-drink-for-1000-yen thing. The drinks were weak and mostly juice, probably 'cause the Japanese can't really drink alcohol (genetics plus the fact that they are so tiny).

Daiki, Ulrika & Pernilla

After at least the Japanese people had gotten a bit tipsy, we went to kareoke, amazing! We have found our true calling! Sitting in a small room, doing song after song (we completely dominated the mics with mostly English song although some of the others performed Japanese hits, perfectly- of course). After that, they took us to a club (expensive entrance fee) to dance to really bad music, or, maybe the music in itself was not so bad, but the dj's playing were. Not being able to go out and dance in while made us forget about that and dance to ours hearts content. One head above everyone else. As usual...

All in all, it was a nice ending to our first week in this still kinda strange country.

Love

3swe

2007-10-05T16:57:00.001+09:00

Vi tog en lugn dag i onsdags och började gå mot det campus som vi ska vara på för att få en uppfattning om hur långt det är. Det är långt. Det är uppför ett berg. Det är omöjligt. Rådet vi fått har varit antingen scooter eller bil, det senare nog svårt att få till. Cykel var det ingen som trodde som färdmedel att ta sig uppför berget med och tydligen är även scooter farligt på vintern när det snöar och vägarna snirklar sig runt. Knepigt, vi får återkomma med lösning.

Ulrika, innan bergsbestigningen

3swe

På vägen mot berget passerade vi först ett tempel som ligger relativt nära vårat dorm.

Maja och Jacobo

På väg uppför berget hittade vi en spännande trappa som vi besteg (helt omöjlig, livsfarlig) för att komma upp till ett andra tempel.

Pernilla, uppe vid skolan

love från de tre

japaner, japaner

2007-10-05T16:40:00.000+09:00

Tisdagen började med att vi tillsammans med de andra utbytesstudenterna leddes runt av en grupp eleganta japanska kvinnor för att registreras som aliens, öppna bankkonto samt skriva på en hel massa papper på japanska som kunde egentligen varit vad som helst. Första riktiga restaurangbesöket gjordes, då kvinnorna bjöd på lunch. Helt fantastiskt god mat.

På eftermiddagen kom Jacobo från Tokyo. Han har visat sig vara en oumbärlig källa för information samt som tolk då det helt enkelt är omöjligt för oss att ta oss runt eller beställa mat utan någon som kan japanska. Hjälp.

Kvällen spenderades med att gå runt lite i området runt vårt dorm samt middag på en liten (observera liten) restaurang där vi med Jacobos hjälp testade ål och sashimi med bla bläckfisk. Allt detta medan några pojkar vid bordet bredvid kollade i tidningar som vid en första anblick absolut verkade som porr, vid en andra anblick också porr, men som tydligen inte alls är porr utan bara är en del i nöjestidningarna... hm... vi är tveksamma.

Jacobo, vad skulle vi gjort utan honom

Sen en annan observation om japaner som kanske mer väntad: en tjej på cykel (som för övrigt hade varit i Sverige ett år på KTH) hjälpte oss att hitta när hon såg att vi stod och kollade på kartan. Artighet är japanernas styrka, no doubt about it.

arigato gosaimasu

and away we are (for real this time)

2007-10-05T16:15:00.000+09:00

Vi började med att flyga till Paris (helt fel håll om man ska till Japan egentligen, vi vet...). Sen från Paris till Tokyo Narita, med Air France som trots det negativa med att man inte får ha med mer än 20 kg, bjöd på prima underhållning, en flörtande steward samt mat i en jämn ström. Som vi åt. Mycket. Mest.

Från Narita flög vi sen till Sendai airport där vi bytte till tåg in till stan.

Efter att ha varit igång i 24 med resande, kom vi till Sendai och vårt nya hem på Tohoku University International House. Där möttes vi av smutsiga rum, delade duschar som inte renoverats sen 70-talet samt regler som tex "No smoking while walking" i korridorerna. Detta i kombination med jet lag gjorde att sammanbrottet var nära.

Fast, vi är i Japan och det överskuggar det mesta. Här ska vi stanna i ett år och vi är coolast på dormet, lätt. Vi är här.

and away we are (almost)

2007-09-26T03:47:00.000+09:00

Första inlägget, testing, testing.

Här kommer ni kunna följa vårt år i Japan.

med bilder

Love