lite om japan och japaner...

på många vis är japan som ett vilket västerländskt land som helst. allteftersom nya situationer uppstår upptäcker man dock hur annorlunda många saker egentligen är. vänstertrafiken är bara början.

när det gäller att på enkla sätt kommunicera siffror blir det direkt kaos. att visar man tre fingrar och tro att det är universellt underförstått att man syftar på talet tre är bara att glömma. japanerna räknar inte upp på deras fingrar, som vi, utan ner. dom utgår från att inget finger är fem, visar man ett finger så menar man alltså fyra, (fem minus ett) visar man tre fingrar syftar en japan alltså på talet två! för att spä på förvirringen så vet vissa japaner hur vi räknar och försöker räkna som oss, så när dom visar så kan det antingen vara på deras sätt eller vårat. det är lite oklart.

på cyklar utan fotbroms hemma sitter bromsen länkad med bakhjulet på höger sida av styret. här är det naturligtvis placerat på vänster.
säger en japan "yes" till något kan det betyda "ja" eller så kan det betyda "nej" eller att dom inte förstått, eller så betyder det att dom inte vet men att dom bara vill visa att dom aktivt lyssnar.
går man på toa knackar man en gång i dörren. får man en knack tillbaka så betyder det att det är någon där inne. drar man i en låst dörr gäller samma regel. en knack tillbaka, för att visa att man uppmärksammat att någon väntar.

det är även många situationer som kan bli så bisarra. som stå i en hiss, se ut över ett hav med mörka skalper, och så börjar hissen prata helt frenetiskt på ett språk man inte förstår.
kösystem är väldigt speciellt här i japan. vi i sverige tror ju att vi är bra på att stå i köer av olika slag. glöm det. vi har inget att sätta emot japanernas köer. när man exempelvis går på bussen står dom och köar innan ens bussen kommit. strosar man på stan får man kryssa mellan olika kryptiska köer som man inte vet vad de leder till. stannar man upp kan man få en liten kösvans efter sig med japaner som tror man startat en kö till något viktigt som dom inte vill missa.

det är iaf tur att alla japaner vi hittils mött har varit väldigt hjälpsamma och tillmötesgående. när vi står med en stor karta och ser vilse ut kommer folk fram och frågar vart vi ska och sedan följer de oss dit vi ska för att vara säkra på att vi kommer rätt, även om det betyder att dom själva missar eller blir sena till det dom ska till.

fenomenet stöld verkar vara helt okänt för japaner. alla här i skolan lämnar sina datorer, plånböcker och dyrgripar hejvilt utan att ens tänka tanken att de ska bli snodda. det händer bara inte.
japanska familjer låser heller aldrig ytterdörren. men såklart varför skulle de göra det?
det finns ju inga tjuvar i det här landet. lite är det som ett gulligt lilleputtland.

ju mer vi tänker på det ju finare blir japanerna. så oskyldiga och oförstörda liktsom.