Ja, vi lever!

Länge sedan vi skrev något här och det har kommit diverse krav på uppdatering, men vi har tyvärr inte riktigt lyssnat på det örat. Nu är det kanske ändå dags för en kort sammanfattning av de senaste månaderna:

Resan beskriven nedan gick bra, med några små förändringar i rutten här och där. Det var otroligt kul att få träffa Malin igen och vi hade fyra jättefina veckor. Tack för att du kom och hälsade på, vi saknar dig och ser fram emot att se dig i höst! 

 i Nagasaki

 vid Miyajima

Efter Malin kom föräldrar som också de fick se varierade delar av Japan. Ulrika hade besök av mamma Brita och gudmor Ingrid och resrutten gick: Tokyo-Hakone (kurort) -Kyoto-Sendai, samma som för Pernilla med Elin och Ronald. Maja tillsammans med mamma Ann-Marie tog en alternativ rutt med Tokyo-Kyoto-?-Sendai.

 mammor i Tokyo

 Ps pappa i Kyoto

Tillbaka till verkligheten kastade vi oss (inte riktigt) in i skolarbetet. Maja gick med i China Studio, ett projekt som handlar om en gammal huvudstad i Kina, Luoyang, där man nu håller på med utgrävningar och behöver en plan för hur staden ska se ut efter man hittat vad man nu hittar där nere i de gamla historiska lagren. Denna kurs innebar att Maja i mitten av april åkte med kurskamrater från Tohoku till Kina och besökte både Luoyang och Beijing. Här träffade de kinesiska studenter som också jobbar med projektet, som senare kommer besöka Tohoku university. Mellan besök till platsen och analyser av Luoyang, blev det en del sightseeing och mycket god mat. 

 gruppen

 Longmen-grottor muren

Pernilla och Ulrika har istället börjat på egna projekt i Sendai. Då vi tidigare faktiskt inte gjort något projekt i Japan, tyckte P och U att det var dags att försöka sig på något i en Japansk kontext. Ulrika, vars inriktning här i Japan och möjligtvis sen även på Chalmers, är på publika byggnader ritar ett onsen, ett japanskt traditionellt spa. På riktiga onsen med logi kan man checka in, ta på sig sin yukata (tunn morgonrock) och sedan låta sig passas upp med mat på rummet mellan sessionerna i rykande heta källbad. Att bada på ett onsen innebär en viss ritual där man tvättar sig både fysiskt och andligt. Det är en chans att släppa dagliga bekymmer och slappna av. De erbjuder ofta även andra typer av spa-behandlingar såsom massage, aromaterapi eller sandbad, som Ulrika och Malin provade i Beppu. Då låter man sig läggas ner i ett "sandbad" varpå personalen börjar täcka ens kropp med uppvärmd, vulkanisk, sand. Ett annat är lerbad, då naturliga lerkällor används. För att få klassas som ett onsen måste man i sitt källvatten ha ett visst minsta antal mineraler och vitaminer, som alltså ska göra vattnet rengörande och välgörande. Om det nu är ungdomens källa, ja... japanerna lever ju länge och så här många peppade, sunda, äldre damer som badar nakna och har vi nog aldrig sett nån annanstans.

Pernilla ritar ett day care center för barn och äldre i kombination. I Japan är de här typen av centers ett nytt projekt som går ut på att dels försöka aktivera den åldrande befolkningen med meningsfullt socialt utbyte samt utnyttja arbetskraft då både äldrevården och barnomsorgen kräver resurser som Japan inte är van vid. Traditionellt har kvinnor stannat hemma och sett till barnen innan skolålder, men också passat upp på åldrande släktmedlemmar. Idag är det fler och fler kvinnor som istället ger sig ut i arbetslivet och som inte längre är beredda att bara ge upp det när de får barn. Det blir även allt vanligare att de söner (och därmed sönernas hustrur) som traditionellt får ansvaret att se efter sina föräldrar och deras egendom avsäger sig detta. Japan har ingen utvecklad äldevård och har ökande problem med var man ska göra av en allt mer åldrande befolkning. Många väljer att nu istället sätta sina gamla föräldrar på ålderdomshem (likt den västerländska attityden mot äldre, gömma och glömma). Detta är dock kostsamt, eftersom de flesta hem är privata och därmed en utgift som familjerna inte klarar av.

Annars har U och P hängt en del med utbytesstudenterna och för två helger sedan var det homestay. U anmälde sig för att få komma hem och sova hos en japansk familj och efter lite strul och velande blev det av. Familjen bjöd även in U att ta med vänner, så P fick följa med. Först kom Hiroko med sin son till vårt International House och hämtade upp. Hemma hos familjen bjöds det på en liten lätt lunch, där vi fick träffa en tysk kille, Martin, som gör sin militärtjänst som civiltjänst på ett kindergarten här i Sendai. Sedan bar det av till Matsushima (stället med träd på öar som vi tidigare varit vid och som är en av de tre mest sceniska platserna i Japan) för att kolla på körsbärsträd. Vädret var lite rått, så det blev inte så långvarig naturåskådning. Då var det desto skönare att nästa stopp var ett publikt onsen, där vi för 500 yen fick plaska omkring i härliga utomhusbad, vilket bara blev mysigare då det regnade. Efter detta var det sushi-middag hemma hos familjen igen. Under hela dagen var det förutom Hirokos familj med man+två barn och Martin, även Hirokos vän Mandarina och hennes två döttrar som följde med. Så hela gruppen njöt av "casual sushi", där man plockar lite som man vill och gör sina egna "sushipaket" (läs wraps och inte rullar, lite som tacos kanske när man tänker efter...) som man sedan stoppar i sig tills man inte orkar resa sig ur stolen. U, P och Martin sov över för att sedan nästa dag åka iväg på en gemensam grillning för alla familjer och studenter som deltagit i homestay-programmet under helgen. Till grillningen kom den andra tysk, Max, som även han jobbar på Martins kindergarten. Det blev en heldag i solen med lekande barn, en massa mat och lite småberusade japanska män som grillade nonstop. U och P hade inga problem med att gå runt och äta det mesta, även om P mest fastnade för de marshmallows som barnen grillade på chopsticks. 

Jaha, ja det var de stora händelserna i korta drag, vi återkommer snart, promise!

love från de tre