födelsedagsfirande på distans

I måndags fyllde Tobias år och vi passade på att fira honom samt Anders och Emmie (alla klasskamrater hemma på Chalmers) som också fyllde år i dagarna. Vi har länge suktat efter en tårta, så Pernilla och Ulrika bakade en riktig svensk gräddtårta med sockerkaksgrund, mosad banan, blåbärssylt, jordgubbar, kiwi och grädde. Mums mums! Maja kom precis och hann njuta när tårtan var klar. Vi fick även besök av Tony som provsmakade och godkände mästerverket. Ännu en gång, grattis Tobbe, Anders & Emmie!

Ulrika skär sockerkakan

Huvudråvarorna

Pernilla spritsar på

resultatet

helgen som gick... fortare än väntat eller önskat...

Vi tog något av en långhelg för att vara Japan och unnade oss lite extra nöjen för en gångs skull. Först åkte Maja och Pernilla på upptäcktsfärd i Sendai och upptäckte "the MALL" som de fyndiga Japanerna valt att kalla sitt stora shoppingcenter söder om stan. Där inhandlades lite diverse produkter vi var i behov av samt en hårfärg av Pernilla, som tänkte att nu var det dags att försöka jämna ut färgen i hennes tre-färgade hår. Denna visade sig senare såklart vara blekande à la japanesisk stil (då det ju egentligen inte är någon mening med att sälja mörka färger) trots att kvinnan på L'oreal paketet var både västerlänning och fint gyllenbrun/mellanblond. På mallet har de även en stor biograf som var målet för dagen. M & P gick och såg Sweeney Todd - the demon barber of fleet street, en riktig höjdare som bjöd på förstklassig underhållning i en halvtom biografsalong med efterlängtade popcorn tryggt i knäet.

Lördagen bjöd på en riktig utflykt till närliggande prefekturen Yamagata och staden med samma namn. Resan dit från stationen i Sendai tar ungefär 50 min. I Yamagata hämtade vi sen upp av våran norska väninna Nora som tillsammans med en professor och hans vänliga icke-engelsktalande kompanjon tog oss till den lilla stan Kahoku. Där fick vi besöka ett underbart nybyggt community center. Här fanns det day care om mammor som är i stan för att handla vill droppa av ungarna ett tag. Stämningen var jättehärlig. Snön vräkte ner och gav barnen ett ypperligt tillfälle till snöbollskrig.



Därefter bjöds vi på lunch på en soba-restaurang, gråa tunna nudlar- mycket mer aptitligt än det låter.

utanför restaurangen

Efter lunch bar det av till ett museum i ett gammalt farmhouse som odlade safflower, regionens stora exportvara förr. Denna blomma användes för att färga tyger och ger en härlig orange som beroende på hur många gånger man färgar kan tom ge röda nyanser. Farmhouset var ett typiskt japanskt, där ett storage house och ett bostadshus visades upp. Snön gav härliga scener.



På eftermiddagen deltog vi tillsammans med Nora i en liten paneldebatt om hur man ska kunna vitalisera små lokala städer. Debatten höll hus i det fina community center vi besökt tidigare. Kahoku har runt 25 000 invånare och idag är deras största industrier frukt, ris och inomhustofflor. Vi fick presentera våra upplevelser av liknande små samhällen och olika projekt som gjorts för att ge liv åt städerna. Maja pratade om Koppom och Arvika. Pernilla pratade om Hunnebostrand och Sotenäs. Ulrika berättade om Borlänge. Publiken bestod mest av high school tjejer som ville träna sin engelska eller som var intresserade av att läsa på det universitet i Yamagata City som Nora läser vid. Det var även en liten grupp längst bak som bestod av gubbar, eller förlåt, herrar, som är med i nån slags grupp som diskuterar och verkar för en framtida utveckling av Kahoku. Innan debatten var det en barnkör som sjöng.



Efter debatten var high school tjejerna pigga på att prata.



Efter denna fullspäckade dag begav vi oss tillbaka till Yamagata City. där fikade vi först på ett ombyggt café som tidigare var storage house.



Sen gick vi för att äta middag och fira den förkylda Petra som fyllde år. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge eftersom sista bussen tillbaka till Sendai gick 21.50...

japsisar

Menmen, mer firande i helgen, då vi för första gången på länge tänker bege oss ut i Sendai-natten med några av de andra utbytesstudenterna här...

love från de tre i snön

Lyckan har nått Sendai!

Idag kom det. Paketet. En stor kluns i Ulrikas annars så tomma brevlåda. Ett helt härligt paket, fyllt med lösgodis och Marabouchoklad, skickat från Marlena i Stockholm. Guuuuuud va efterlängtat och härligt. TACK!!!
Vi hade en öppningsceremoni, öppnade paketet sakta och med suktande ögon såg vi den fulla påsen med colanappar och choklad.... Vilken fröjd!
Vi har nu krängt i oss så vi mår illa alla tre, och börjat diskutera hur vi ska göra för att det här inte ska gå åt så fort. Varken Ulrika eller Pernilla är kända för att vara särskilt behärskade när det kommer till godis, och det här ska ju räcka ända till augusti. Det har pratats om att köpa hänglås och kassaskrin. Blir nog en tripp till centrum imorogn....

Skolarbete, kameror och lite annat,

Nu är vi just hemkomna efter en trevlig middag med två andra skandinaviska tjejer som också är arkitektutbytesstudenter. Väldigt roligt för oss att få träffa några som man kan prata med ganska obehindrat på svenska och som man kan utbyta olika erfarenheter med.

I Sendai är det tradition att tre dagar efter nyår är reor på stan, och vi var givetvis framme och fyndade! Pernilla och Ulrika slog till på varsin digital systemkamera, och Ulrika som blev av med sin kamera i Tokyo innan vi åkte till USA köpte även en fin kompaktkamera! Mycket nöjda är vi.

Även skolan har dragit igång igen. Nu ska vi göra ett grupparbete tillsammans om japansk arkitektur. Både historisk och nutida. Resultatet ska bli en häftad bok som vi kan trycka på skolan. Givetvis hoppas vi att många av er kommer bläddra i den när vi kommer hem! Stämningen på skolan är väldigt konstig nu. Tidigare har det varit massa aktiviteter på gång, japaner överallt som sitter vid datorer, springer runt vid scannern, kopieringsmaskinerna, springer mellan våningarna och bygger modeller så materialet yr. Nu, så har våra klasskamrater jobbsökartid. De sitter hemma och jobbar på sina portföljer samt ringer runt till arkitektkontor och söker jobb inför nästa år då de är färdiga. Känslan är ungefär som om skolan skulle ha förlorat sin puls. Dock, så kommer det nog igång igen efter lovet. Det måste ju även tilläggas att det inte bara är tomt utan även lite skönt att det är mer stillsamt...

Annars lägger vi ner mycket tid på att planera en resa i Japan som vi har planerat till lovet. Och till våra föräldrar... Håll ut, vi jobbar på att göra resplaner för era besök också!

Love!

Tokyo, you got the rythm in you

Nyår firades i Tokyo! Ulrika och Pernilla åkte ner till metropolen och mötte upp en influgen Fredrik Metso som var så snäll och kom som förste besökare till oss här borta. Detta supergäng flängde omkring i Tokyo i nån dag, kollade runt i Yokohama, samt utforskade Omotesando lite närmare med en liten arkitekturkarta som Fredrik fått med sig. På nyårsafton fick vi även tillskott av en australiensare, Andre, som vi träffat i Detroit.

Yokohama

På kvällen sammanstrålade alla (Maja, Jacobo, Jacobos room mates Andres & Abel, Pernilla, Ulrika, Fredrik och Andre) i Shibuya för att först äta middag på en all-you-can-drink restaurang, där man i princip betalar per timme som man sitter och beställer in så mycket att dricka man vill.

Fred, U & P

Under detta drickande tar servisen även in mat i en jämn ström. Denna typ av restauranger är ganska vanliga och uppskattade speciellt av gäng med kollegor som går efter jobbet för att supa sig eller varandra fulla... Eller västerlänningar, som är snåla och tycker att de japanska drinkarna är för svaga, så det är lika bra att dricka fler men betala ett fast pris (denna kväll 3000 yen för drygt två timmar, dvs, ungefär 180 SEK)... Oavsett, trevligt är det!

M, Jacobo & Abel

Efter detta gick vi över gatan till målet för kvällen: en klubb på översta våningen i ett höghus. Där bjöds det på nyårsfest, men inte förrän efter vi stått i kö och nästan missat tolvslaget. Det var packat med folk, mest västerlänningar, men även några japanska tjejer. Fredrik gjorde ett försök där på en 34-årig söt liten japanska, men fick till svar att hon inte kysser på första kvällen. Vi struntade i sista sekund att stanna kvar på klubben för att genom de enorma glasrutorna beskåda den första soluppgången 2008 och begav oss istället hem.

Efter bara några timmars sömn, åkte Ulrika, Pernilla, Fredrik och Andre med Shinkansen upp till Sendai. Nyår firas med familjen i Japan och på nyårsdagen går man till shrines eller tempel för att önska sig lycka det nya året som kommer. Vi fick hjälp av klasskamraten Roma och hans flickvän som tog med oss och visade hur det går till.

Hachiman shrine

Efter det spenderades några lugna dagar i Sendai, bland annat med en utflykt till Matsushima, där Ulrika tidigare varit med Maja, för att beskåda en av de tre vackraste platserna i Japan. En tur upp i den massiva vita staty som står och vakar över Sendai uppe på ett berg blev det också, innan Fredrik åkte tillbaka till Tokyo för att flyga hem till Sverige igen.

Tack Fredrik för ditt besök! Vi saknar dig redan!

Love

endast tomten är vaken

Så, länge sedan vi gjorde en uppdatering här, men nu är det väl på tiden att vi rapporterar om de gånga helgerna. Efter en vecka när vi alla låg hemma och snörvlade, åkte Maja till Tokyo helgen innan jul för att fira med Jacobo och hans familj/släkt. Jacobos föräldrar bor utanför Tokyo och för Maja innebar julen en chans att verkligen vila upp sig. Att hans föräldrar båda jobbar inom medicin är inte det heller fy skam, då det visade sig att Maja hade fått en infektion i bihålorna. Efter en kur med antibiotika och mycket sömn och mat, lyckades Maja iaf friskna till i tid för att njuta av ett Onsen (traditionellt Japanskt kurbad) med Jacobo i några dagar.

På onsen

helig bro

Pernilla och Ulrika drog igång projekt "jul i Sendai" och fixade faktiskt till en riktigt trevlig liten högtid. Mycket tack vare julpaketen hemifrån, som försåg oss med bland annat glöggkryddor som gjorde att julen infann sig rätt så snabbt. I Sendai är det tradition med en ljusfestival, som U och P råkade snubbla på på väg in till stan en kväll. Att gå runt och se japaner i rudolfdräkter och småflickor i tomteluvor som cheerar, bidrog även det till den så hett efterlängtade "julstämningen"



På julafton fixade vi för fullt, satte upp juldekorationer och möblerad om Ulrikas rum för att det skulle kunna alternera som vardagsrum. Man kunde inte trott det innan, men julen kom till International house! Mycket tack vare den julduk som mamma Elin skickat, verkligen en räddning!

Ulrika fixar

Julafton (som i Japan firas med flick-/pojkvän eller vänner) bjöd därefter på en fika med våran vän Daiki, som varit ett år på KTH, på ett trevligt café med live musik.

Ulrika & Daikichan

Efter det skyndades det hem för att starta med matlagningen. Alla ingredienser för köttbullar lyckades införskaffas och tom något som med all rätt förtjänar att kallas prinskorvar fanns i mataffären. Så med detta som en bra grund, plus lite finfin lax, sparris, broccoli, potatis och brunsås, samt en inte så god julskinka, blev julbordet ett faktum. Med nerladdad Kalle Anka och Karl-Bertil Johnsson på datorn, firades en svensk jul i sällskap av Roger (student från Lund).



VI fick även besök av Olle (även han Lund-student) med hans japanska flickvän Asuka. Sällskapet fick prova på en Philadelphatårta, som tillsammans med en enorm mängd godis (inklusive egentillverkad knäck) utgjorde efterrätten. Det bjöds även på underhållning i form av knåp och knep med att göra en liten tomte, vilket (kanske främst tårtan) uppskattades mycket av japanskan i gänget.

Julpyssel

Efter julafton lagt sig, tog Ulrika och Pernilla en vecka av enbart degande och fortsatt ätande nere i Ulrikas rum. Tack tjejerna för Alladdin-asken, den åts upp fortare än vi hann säga annandan...



Love