JORDBÄVNING

hej alla oroliga föräldrar och släktingar, nu vet vi vad jorbävning innebär.
Efter 8 månader med enstaka jordskalv var det i lördags morse dags för oss att uppleva en riktig jordbävning med epicentrum i prefekturen norr om oss. Kvällen innan hade vi varit på fest hos japanerna och vi vaknade vid halv niotiden av det stora skalvet, så vi var inte så pigga, men väcks man på det sättet så skärps sinnena ganska snabbt. Hittils rapporteras det om nio döda, 40 saknade och runt 20 pers är begravda under en byggnad som fallit, man vet inte ifall de lever eller inte. VI är iaf okej, och det är därför vi skriver! Vi täckte huvuden och klarade oss utan en skråma.

Vad ska man göra då? Många instruktioner har vi hunnit få under vår tid här. Gömma sig under en stadig möbel. Skydda huvudet. Öppna dörrar. Men stanna inomhus. Vi låg alla kvar i våra sängar och bara väntade på att det skulle passera… Maja fick en kudde tryckt över ansiktet då Jacobo hjältemodigt försökte skydda henne mot en tavla som möjligtvis skulle kunna falla ner.

Efter några skakningar brukar det vanligtvis gå över, men den här gången växte sig skakningarna större och övergick till att slå svajande fram och tillbaka. Med kudden tryck mot ansiktet funderade M på om hon skulle behöva falla 8 våningar denna morgon. Men så blev det inte. Det gick över utan att några som helst brak inom hörhåll. Och tavlan hängde kvar över sängen. Under förmiddagen kom efterskalven tätt för att sen tunnas ut och avslutas med ett rejält skalv vid midnatt samma dag.
Det sista skalvet var nästan värst av dem alla, eftersom man först då insåg att man faktiskt kan dö av jordbävningar, då vi alla var ute på stan i situationer där fallande föremål eller annat kan innebära slutet… annars är det faktiskt rätt så hemskt, men sant, att vissa jordbävningar är rätt så underhållande, så länge de håller dig inom nedre skalan och mest blir som en bergochdalbana i sängen...

Under lördag var Japan i fullgång med rutinkontroller. Bland annat kontrollerades stadens alla hissar. Tågrälsarna kontrollerades vilket hindrade tågen att följa tidtabellen, så även om vi tre inte påverkades värst mycket innebar det några ändringar i Renee's planer när hon åkte från Sendai tillbaka till Tokyo. Några glasrutor hade spruckit och glassplitter hamnat på trottoaren så att de behövt spärra av...

för att lyfta fram en rolig sida av jordbävningen kan vi berätta att en av våra kompisar som bor på första våningen också vaknade av skalvet. han fick panik då han bodde längst ner för att om huset rasat hade han ju blivit mos. han tog en väska och lyckades ta sig fram till fönstret (en bedrift då det skakade väldigt mycket) han fick upp fönstret och hoppade naken ut på gräsmattan utanför. när allt lugnat ner sig lite insåg han att hans nycklar givetvis var kvar i lägenheten och att han var utelåst! tillsist såg någon korean honom och slängde skrattandes ut ett par kallingar och nycklar!


/de tre

Bland Johnny Depp och Musse Pigg

Så för att ytterliggare fira att Ulrika fyllde 26 åkte vi till Tokyo denna helgen igen. På fredagen mötte U och P upp med favoriten Renee för att sedan åka in till Shibuya och gå på klubben Womb. Där mötte vi även franska vännen Yann som vi känner från Sendai, men som flyttat till Tokyo för att jobba slavjobb på Canon. Klubben var packad och då Japan är väldigt fuktigt på somrarna så klibbade sig kläderna både inne som ute. 

På lördagen väcktes vi av ett telefonsamtal från en alltför ivrig Renee som ville åka iväg och äta lunch. Så vi begav oss till Ginza (lyxdistrikt i Tokyo) för lite god MUJI-lunch med efterföljande shopping. Efter detta bar det av till Roppongi för ytterligare shoppande och sedan avslut med underbar mat och gott vin på en fin restaurang i Tokyo Midtown. Där mötte vi även upp Maja (som pga hektiskt grupparbete var tvungen att minska ner sin tid i Tokyo) för en sista drink innan vi åkte hem och preparerade inför nästa fullspäckade dag: DISNEY!

Vi hade tänkt åka ut till Dinseyland tidigt, tidigt, för att undvika folkmassorna och vara säkra på att få biljetter, men då kvällen innan blev lite längre än väntat sköt vi upp det några timmar. Detta visade sig vara ett smart drag, då det på morgonen ösregnade utan dess like, bara för att sedan runt 9-tiden lätta upp och vid 12-tiden när vi kom till Disney var det riktigt stabilt, om än molnigt. Det blev en perfekt dag för Dinseyland, då de flesta andra söndagsbesökarna säkert blev avskräckta av morgonens regn. Vi hade inga större problem med köer eller den för P väntade värmechocken med för mycket folk, utan kunde njuta av en fin dag med besök i Mimmis hus, Pirates of the Carribean-åk, Splash Mountain och Disney-parad på kvällen. Ulrika njöt i fulla drag av sin nyfunna kärlek till Disney och firade med köp av Mimmi-öron. P och M kanske hade velat haft lite häftigare åk, men nöjde sig fullgott med en massa smaskiga snacks, läskiga spökhus och simulatorer där en jättehund nös rakt in i publiken (!)

 Ulrika = Mimmi

 Splash Mountain

 Gänget

Allt som allt, en toppen-helg, även om nattbussen hem på söndag kväll sög musten ur oss...

Love från de tre

Majas & Jacobos OKINAWA weekend

Ända sedan Karate Kid 2 visades på svt, så har Okinawa varit bilden av ett paradis i mitt huvud. Så förväntningarna var höga. Och jag blev inte besviken. Visst känner man av spåren av de 30000 amerikanska soldater som lever på ön med sina familjer. Men inte överallt. De norra delarna av huvudön är fri från militäranläggningar, stora hotellanläggningar, och faktiskt fri från turistmassor med.

Invånarna verkar trivas med sitt avslappnade öliv. Och jag vill flytta dit! Vi träffade en krukmakare som flyttat ut till landsbygden för att krukmaka och odla papaya. Här posar han med sin version av "Shisa" -Ett heligt djur som alltid syns i par på hustak oh portar. De skyddar människor mot fara.

Vulkaniska berg och fina vita stränder och kristallklart vatten. Den planerade snorklingen blev aldrig av, det var så mycket att se över ytan som tog vår tid. Vattnet var dessutom lite för kallt fortfarande.

Norra spetsen på Okinawa hontou.

Ulrika 26!

Nu skriver jag för att berätta om min födelsedag samtidigt som jag äter upp resterna av tårtan till frukost...! Bakom mig hänger en fin bild som min fina vän fredrik gjort av mig i min guldjacka!

Kl 10 på morgonen vaknade jag av att klar sång utanför min dörr. Med sömndruckna ögon släpade jag mig upp o möttes av nallepuh cupcakes med isatta färggranna ljus.



Vilken trevlig start! VI gjorde kaffe o jag öppnade presenter, både hemmifrån som kommit på posten o paket från Maja o Pernilla! Vi tog en lång frukost, Maja fick dock lov att rusha iväg till skolan, o efter lite plugg gick jag o pernilla tunnelbanan o begav oss iväg till "the Mall" utanför Sendai. (Nej, det är inget skämt, det heter faktiskt så) I the Mall version 2 (ja, det heter så med) gick vi på bio. M o P har varit där förut men för mig är det premiär. Var helt omöjligt att beställa popcorn som bara var salta, så vi köpte ostpopcorn istället. Var väl rätt okej det med!

Filmen följdes av en tur i underklädesaffärerna på stan, o jag upptäckte till min stora glädje att i japan är jag en 75D! Ha! älskar japan. För pernilla däremot blev det ingen shopping då det envisa butiksbiträdet ville trycka på henne ett par minitrosor också. Japaner... Vi blev uppmötta av Maja o jag fick även en personlig födelsedagshälsning av Jacobo via telefon!



Pizza stod på schemat, o en pizzza o en flaska rödvin senare åkte vi smått mosiga hem till International House. Pernilla som man kan lita på i alla lägen hade inte bara snott ihop EN tårta utan även TVÅ!



Två svenskar vi känner här, Olle o Roger kom förbi o hjälpt oss äta upp dem.



Det hade blivit sent o efter en trevlig dag skiljdes vi åt. Då hände något mycket oväntat! Min vän Jonas ringde från Sverige på min mobil! Var så roligt men konstigt att höra en bekant röst så i telefon. Jag blev halvt stum o visste itne rikgit vad jag skulle säga! (Händer inte ofta...) Jättekul iaf.

Helgens plan är att fortsätta firandet i Tokyo med Reene. Planen är nu att på fredag gå till Womb, (klubben som tjejen i filmen "Babel" går till) o sen att gå på Tokyo Disneyland! Då jag aldrig varit på något Disneyland så ska detta bli jättekul! Kanske får det mig även att inet känna mig svingammal o för en dag få låtsas att jag är 13 igen...?

Ytterligare ett tack till alla som förgyllt min dag!

Kramar från
Ulrika 26!

Det bästa havet erbjuder!

Eftersom vi gjorde sådant strålande intryck sist på vår kära Hiroko-san så blev vi inbjudna på middag!!

Igår var Hiroko o hennes familj o den tyska killen Martin ute vid havet o plockade snäckor. Idag kokades dom små liven i vin o vi fick även smaka andra japanska delikatesser. På menyn var bla ngt maskliknande slemmigt djur som bodde i vass o ngt rött om möjligt ännu mer slemmigt djur som smakade saltvattengele. Pernilla åt glatt, Ulrika o Maja var lite skeptiska, men musslorna var finfina var vi överens om. Det kom även in stora fat med sashimi, guacumole, oliver i mängder o baguetter! Mums! 

Barnen hade kiosk som man fick gå o beställa sötsaker ifrån. Då vår japanska är ganska.... bristande... var det en överraskning vid varje beställning att se vad man lyckades beställa!

Det var en trevlig tillställning o även en finsk tjej, Marika, var medbjuden. 

Ja, vi lever!

Länge sedan vi skrev något här och det har kommit diverse krav på uppdatering, men vi har tyvärr inte riktigt lyssnat på det örat. Nu är det kanske ändå dags för en kort sammanfattning av de senaste månaderna:

Resan beskriven nedan gick bra, med några små förändringar i rutten här och där. Det var otroligt kul att få träffa Malin igen och vi hade fyra jättefina veckor. Tack för att du kom och hälsade på, vi saknar dig och ser fram emot att se dig i höst! 

 i Nagasaki

 vid Miyajima

Efter Malin kom föräldrar som också de fick se varierade delar av Japan. Ulrika hade besök av mamma Brita och gudmor Ingrid och resrutten gick: Tokyo-Hakone (kurort) -Kyoto-Sendai, samma som för Pernilla med Elin och Ronald. Maja tillsammans med mamma Ann-Marie tog en alternativ rutt med Tokyo-Kyoto-?-Sendai.

 mammor i Tokyo

 Ps pappa i Kyoto

Tillbaka till verkligheten kastade vi oss (inte riktigt) in i skolarbetet. Maja gick med i China Studio, ett projekt som handlar om en gammal huvudstad i Kina, Luoyang, där man nu håller på med utgrävningar och behöver en plan för hur staden ska se ut efter man hittat vad man nu hittar där nere i de gamla historiska lagren. Denna kurs innebar att Maja i mitten av april åkte med kurskamrater från Tohoku till Kina och besökte både Luoyang och Beijing. Här träffade de kinesiska studenter som också jobbar med projektet, som senare kommer besöka Tohoku university. Mellan besök till platsen och analyser av Luoyang, blev det en del sightseeing och mycket god mat. 

 gruppen

 Longmen-grottor muren

Pernilla och Ulrika har istället börjat på egna projekt i Sendai. Då vi tidigare faktiskt inte gjort något projekt i Japan, tyckte P och U att det var dags att försöka sig på något i en Japansk kontext. Ulrika, vars inriktning här i Japan och möjligtvis sen även på Chalmers, är på publika byggnader ritar ett onsen, ett japanskt traditionellt spa. På riktiga onsen med logi kan man checka in, ta på sig sin yukata (tunn morgonrock) och sedan låta sig passas upp med mat på rummet mellan sessionerna i rykande heta källbad. Att bada på ett onsen innebär en viss ritual där man tvättar sig både fysiskt och andligt. Det är en chans att släppa dagliga bekymmer och slappna av. De erbjuder ofta även andra typer av spa-behandlingar såsom massage, aromaterapi eller sandbad, som Ulrika och Malin provade i Beppu. Då låter man sig läggas ner i ett "sandbad" varpå personalen börjar täcka ens kropp med uppvärmd, vulkanisk, sand. Ett annat är lerbad, då naturliga lerkällor används. För att få klassas som ett onsen måste man i sitt källvatten ha ett visst minsta antal mineraler och vitaminer, som alltså ska göra vattnet rengörande och välgörande. Om det nu är ungdomens källa, ja... japanerna lever ju länge och så här många peppade, sunda, äldre damer som badar nakna och har vi nog aldrig sett nån annanstans.

Pernilla ritar ett day care center för barn och äldre i kombination. I Japan är de här typen av centers ett nytt projekt som går ut på att dels försöka aktivera den åldrande befolkningen med meningsfullt socialt utbyte samt utnyttja arbetskraft då både äldrevården och barnomsorgen kräver resurser som Japan inte är van vid. Traditionellt har kvinnor stannat hemma och sett till barnen innan skolålder, men också passat upp på åldrande släktmedlemmar. Idag är det fler och fler kvinnor som istället ger sig ut i arbetslivet och som inte längre är beredda att bara ge upp det när de får barn. Det blir även allt vanligare att de söner (och därmed sönernas hustrur) som traditionellt får ansvaret att se efter sina föräldrar och deras egendom avsäger sig detta. Japan har ingen utvecklad äldevård och har ökande problem med var man ska göra av en allt mer åldrande befolkning. Många väljer att nu istället sätta sina gamla föräldrar på ålderdomshem (likt den västerländska attityden mot äldre, gömma och glömma). Detta är dock kostsamt, eftersom de flesta hem är privata och därmed en utgift som familjerna inte klarar av.

Annars har U och P hängt en del med utbytesstudenterna och för två helger sedan var det homestay. U anmälde sig för att få komma hem och sova hos en japansk familj och efter lite strul och velande blev det av. Familjen bjöd även in U att ta med vänner, så P fick följa med. Först kom Hiroko med sin son till vårt International House och hämtade upp. Hemma hos familjen bjöds det på en liten lätt lunch, där vi fick träffa en tysk kille, Martin, som gör sin militärtjänst som civiltjänst på ett kindergarten här i Sendai. Sedan bar det av till Matsushima (stället med träd på öar som vi tidigare varit vid och som är en av de tre mest sceniska platserna i Japan) för att kolla på körsbärsträd. Vädret var lite rått, så det blev inte så långvarig naturåskådning. Då var det desto skönare att nästa stopp var ett publikt onsen, där vi för 500 yen fick plaska omkring i härliga utomhusbad, vilket bara blev mysigare då det regnade. Efter detta var det sushi-middag hemma hos familjen igen. Under hela dagen var det förutom Hirokos familj med man+två barn och Martin, även Hirokos vän Mandarina och hennes två döttrar som följde med. Så hela gruppen njöt av "casual sushi", där man plockar lite som man vill och gör sina egna "sushipaket" (läs wraps och inte rullar, lite som tacos kanske när man tänker efter...) som man sedan stoppar i sig tills man inte orkar resa sig ur stolen. U, P och Martin sov över för att sedan nästa dag åka iväg på en gemensam grillning för alla familjer och studenter som deltagit i homestay-programmet under helgen. Till grillningen kom den andra tysk, Max, som även han jobbar på Martins kindergarten. Det blev en heldag i solen med lekande barn, en massa mat och lite småberusade japanska män som grillade nonstop. U och P hade inga problem med att gå runt och äta det mesta, även om P mest fastnade för de marshmallows som barnen grillade på chopsticks. 

Jaha, ja det var de stora händelserna i korta drag, vi återkommer snart, promise!

love från de tre

iväg på äventyr

Nu på lördag åker vi ut på storresan. En kort men intensiv redogörelse:

Vi börjar med att flyga till Fukuoka (på södra ön), där vi möter upp Malin som flugit in från Sverige. Därifrån arbetar vi sedan oss mot Nagasaki, sen uppåt igen, förbi Hiroshima, ön Shikoku, Hyogo Prefekturen (med en massa arkitektur) -där vi möter upp med Emelie som studerar i Taiwan och som ska på studieresa med sin klass -.
Fortsätter vi runt där i området till Kobe, Osaka och Nara. Upp i bergen till ett buddisttempel för att sova med munkarna, sen tillbaka norrut mot Gifu och sist Kanazawa på östkusten.

Efter detta tar vi nattbussen till Tokyo och anländer precis innan Maja och Ulrikas mammor samt sällskap kommer. I Tokyo blir det diverse sightseeing, samt uppslutning med ytterligare en svensk tjej från klassen hemma. Pernillas föräldrar kommer några dagar senare, samtidigt som Malin åker hem igen. Med respektive föräldrar åker vi sen på olika håll och visar de Japan. Då blir det även Kyoto, som vi skippar i första vändan. Föräldrarna ska även få se Sendai, trots att det egentligen kanske inte är så mycket att se här. Efter alla åkt hem är det tillbaka till arbetet med boken och start på ett nytt läsår här i Japan.

Reseberättelse kanske uppdateras efter hand, beroende på tillgång till internet.

Till nästa gång!

We'll be back.

Love från de jet set:ande tre!